10 åtgärder för att möta framtiden

1. Stöd till utveckling av sociala finansieringsinstrument

Mikrofinans, kooperativt riskkapital, tålmodigt kapital (patient capital) och sociala utfallskontrakt är exempel som behöver utvecklas i Sverige. Sverige har en mycket svag “Social Finance Market” jämfört med länder som Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Här behövs det offentliga satsningar för att utveckla lämpliga finansiella instrument för den svenska marknaden.

Vidare bör medel utlysas för pilotinsatser och forskningsprojekt samt främja matchning av riskvilligt kapital från privata aktörer så att det i större utsträckning går till entreprenörer och verksamheter som är inriktade på att lösa komplexa samhällsproblem med betydande risk, men också potentiellt stora samhälls- och välfärdsvinster.

2. Nyttja EU:s satsning Social Economy Action Plan

Sverige bör med nationella medel komplettera de satsningar som görs inom EU kopplat till Social Economy Action Plan (till exempel via EaSi/EIF/Invest EU/ESF+) för att intermediärer som är sociala investerare ska kunna öka sin fondstorlek samt öka antalet investeringar genom så kallade transaktionskostnadsersättningar (bidrag för handläggningskostnader). Under förra programperioden fanns det ingen svensk intermediär som tillgängliggjorde de europeiska satsningarna för svenska sociala företag – låt inte denna programperiod bli ännu en missad chans. Ett statsråd under Näringsdepartementet bör vara ansvarig för Sveriges implementering av EU:s Social Economy Action Plan.

3. Inrätta särskilda sociala investeringsfonder

Sociala investeringsfonder behövs för att dels finansiera innovation och tillväxt i verksamheter vars primära syfte är att skapa positiv och mätbar förändring som uppfyller erkända effektkriterier, dels för att ersätta samhällsentreprenörer genom sociala utfallskontrakt (se förslag till nationell utfallsfinansiering från RISE och SKR).

Samhällsentreprenörskap och social innovation är en sektor med särskilda förutsättningar och ett eget utvecklat ekosystem av främjare och stödstrukturer. Stärk dessa aktörer och använd deras expertis i utformningen av fonderna för att generera samhällsekonomiska vinster genom kapital som är långsiktigt med en tålmodig tidshorisont.

4. Ändra direktiv och praxis inom offentligt riskkapital och projektmedel

Offentligt riskkapital och projektmedel bör inte exkludera företag eller organisationer på grund av associationsform. Detta skulle möjliggöra en bättre och mer rättvis tillgång till bidragsfinansiering och investeringskapital för sociala företag och andra samhällsnyttiga organisationer.

5. Fortsätt trenden med samverkan mellan myndigheter och kontinuerligt lärande

I samband med lanseringen av den svenska strategin för socialt företagande och social innovation fick Vinnova och Tillväxtverket uppdrag som möjliggjort finansiering av ett stort antal insatser i form av stöd till individuella projekt, innovations- och företagsfrämjare, intermediärer, finansiärer, akademi med flera. Vinnova har även valt att integrera nya arbetssätt i sin ordinarie verksamhet, som i likhet med social innovation fokuserar på att möta aktuella samhällsutmaningar på nytänkande sätt genom samskapande och målgruppsmedverkan. Detta samverkansarbete mellan myndigheterna behöver fortsätta med ansvariga på respektive myndighet som både har budget och tydliga uppdrag inom området samhällsentreprenörskap och social innovation.

6. Ge Upphandlingsmyndigheten tydliga mål och KPI:er

Upphandlingsmyndigheten hade under strategins första år ett ansvar att synliggöra upphandlingsmöjligheter och partnerskap mellan sociala företag och det offentliga. Detta ansvar har nu suddats ut och vi föreslår att Upphandlingsmyndigheten ska få ökade medel till sitt arbete med att stötta kommuner och regioner att få ut mer social och ekologisk nytta från leverantörer och partners.

7. Uppdatera möjligheten för fler inkubatorer att få tillgång till Vinnovas inkubatorprogram genom uppdaterade krav

Idag kan enbart inkubatorer med ett offentligt uppdrag få stöd genom Vinnovas inkubatorprogram. Anledningen är att staten inte ska finansiera privata aktörer som vinner på att deras portföljbolag går bra, till exempel riskkapitalbolag. Villkoren för excellens och fokus på ekonomisk tillväxt utestänger dock organisationer med hög kompetens inom samhällsentreprenörskap – men utan vinstintresse. Detta saktar ned arbetet för att nå målen i Agenda 2030 avsevärt.

8. Fortsätt utvecklingen av effektmätning, både inom det privata, offentliga och civilsamhället

Organisationerna Effektfullt och The Swedish National Advisory Board for Impact Investing, där flera från Samhällsentreprenörskap Sverige är medlemmar, är exempel på aktörer som samlar organisationer, över sektorsgränser, kring effektmätning och utbildning. Det har arbetet med att ta fram en svensk standard för effektmätning gjort tydligt. Använd organisationer som dessa och RISE, Sveriges forsknings- och innovationspartner, när myndigheter och politiken vill ha inspel inom effektmätning och hur offentlig sektor kan säkerställa att stöd till verksamheter som säger sig leverera samhällsnytta mäts och följs upp.

9. Utveckla och finansiera mötesplatser

Enligt rapporter från Ashoka, Reach for Change och Mötesplats för social innovation saknas det fortfarande fysiska och digitala mötesplatser för samhällsentreprenörer. Mötesplatser som inom andra sektorer enklare kan finansieras då det finns ett högre privat vinstincitament av att anordna dessa (till exempel att öka tillförsel av efterfrågade talanger eller uppköpsmöjligheter för privata företag). Här behöver därför staten ta ett större ansvar då det är just staten som kan räkna hem de positiva samhällseffekter som aktörer inom samhällsentreprenörskap skapar.

10. Satsa på en långsiktig plattform och nätverk för social innovation

En viktig funktion i ekosystemet, som uppmärksammas i flera tidigare rapporter, är samordnande miljöer, plattformar eller nätverk för att främja social innovation. I en undersökning bland samhällsentreprenörer i Sverige uppger 70% att de inte tillhör någon stödorganisation. Även Tillväxtverket rekommenderar en nationell samordning för området i sin slutrapport. Satsa därför på en nu etablerad struktur, Samhällsentreprenörskap Sverige, för att få en nationell samordning och långsiktighet i arbetet.