Jag träffar tre unga sociala entreprenörer som just öppnat ett mikrobryggeri i en gammal lagerlokal, i ett anonymt företagsområde i universitetsstaden Oxford. En av dem jobbade tidigare som försvarsadvokat, en var rådgivare på justitiedepartementet och den tredje var socionom som stöttade personer som avtjänat fängelsestraff i rehabilitering. De upplevde att det fanns alldeles för få möjligheter för kriminellt belastade personer att få jobb efter att de avtjänat sitt straff. Finns inte möjligheter till försörjning ganska snabbt är återfall i kriminalitet nästan alltid ett faktum.

Det är fyra år sedan som Amy Taylor visar mig runt i det lilla bryggeriet hos TAP Social bestående av bara två cisterner som ryms direkt bakom den enkla bardisken de byggt upp för ett halvår sedan. Vi luktar på de två ölsorterna som den stolta bryggmästaren häller upp. Jag är så klart frestad att smaka, men jag är där i arbetssyfte och får avstå. Jag är där för att diskutera deras finansieringsbehov för att kunna utöka kapaciteten för att brygga mer, sälja ölen även utanför sin egen lokal och göra platsen till en större kulturscen. Poängen för dem är inte att tjäna pengar på trenden för mikrobryggerier, utan just att det ger en möjlighet att erbjuda arbete för några som avtjänat sitt straff på det fängelse som ligger mindre än en mil bort.

“Det fanns flera skäl till att vi öppnade just ett bryggeri. I branschen av serveringar och barer känner många i målgruppen sig hemma, det är enkelt att passa in en personalgrupp även om man har en kriminell belastning jämfört med många andra branscher. Vi såg också att när vi själva inte längre var studenter i Oxford så fanns det plötsligt väldigt litet kulturellt utbud och pubar som inte var riktade till studenter!” berättar Amy.

De provade sig fram. Öl bryggdes, musikkvällar sattes upp i den enkla lokalen. Och grannarna i området både kom och välkomnade att det hände något i det lite trista området.

Jag var som sagt där på jobb. I arbetet med att starta en social fond för stiftelsen Forward, som arbetar med rehabilitering, kontaktade jag organisationer som antingen startats av före detta kriminella, eller personer som varit fast i missbruk, eller entreprenörer som startat vad vi i Sverige skulle kalla “arbetsintegrerande företag”. Fonden erbjöd rådgivning och lån för att bygga ut verksamheter och kunna öka sin kapacitet att anställda personer ur målgrupperna. Under året som följde fick jag förmånen att vara med och investera i en ny musikstudio i Brighton, ett bageri i Manchester, en firma som återvinner målarfärg i norra England och flera andra. Ganska ordinära verksamheter om man bara såg till vad de vad de producerade av varor och tjänster. Inga tekniska innovationer. Så riskkapitalisterna var fullständigt ointresserade och likaså bankerna som inte såg någon tilltalande kredithistorik. Fonden gjordes möjlig med en kombination av pengar från den brittiska regeringen (lånekapitalet och administrationen) och en svensk familj som skänkte pengar för att täcka kostnader för rådgivning till låntagarna, men också till fler som enbart behövde råd kring uppskalningen av en social verksamhet.

Det finns väldigt många lärdomar att dra som jag skulle vilja berätta om, men framför allt var det två saker:

• För det första var fonden var väldigt tydlig i sin målgrupp och vilka sociala resultat man ville uppnå på medel och lång sikt, baserad på en intim förståelse för deras målgruppens utmaningar och förutsättningar för att arbeta förebyggande och rehabiliterande.
• För det andra var finansieringen från fonden helt avgörande för expansionerna av just dessa verksamheter. För verksamheter med andra målgrupper finns i England ett ganska brett utbud av liknande fonder.

Sådana finansieringsmöjligheter för samhällsentreprenörer finns fortfarande inte i Sverige. Vi på Impact Invest, såväl som våra kollegor här på Samhällsentreprenörskap Sverige, har under tio års tid noterat samma sak om och om igen; socialt drivna entreprenörer har ganska god tillgång när man startar något nytt. Då finns bidragen. Men när man ska expandera – ja, då finns kapital i stort sett bara tillgängligt om du är en “digital” entreprenörer med en aggressiv tillväxtplan för att vinna världen, eller om ska investera i byggnader och hårda saker där det finns en säkerhet för finansieringen. Till skillnad från sina brittiska kollegor, så råder en föreställning hos de svenska beslutsfattarna om att statlig företagsfinansiering inte bör komma alla typer av företag till godo. Det är förstås inte så man uttrycker det. Men när man uttryckligen till exempel säger att “riskkapital inte kan omfatta lån och garantier” ja, då har man aktivt valt bort tusentals företag och entreprenörer som både levererar värdefulla tjänster till samhället och som har förslag till de enorma sociala utmaningar som vi står mitt i. Vi själva startar därför en social tillväxtfond nu. Det måste finnas möjligheter för riktigt bra verksamheter som levererar nytta både för utsatta individer och samhället i stort också här.

Tillbaks till TAP Social – idag står sex stora cisterner i byggnaden och både bar- och cafédelen har byggts ut. Där har de gett plats till den entreprenörshubb där de i sin tur stöttar nya sociala entreprenörer att starta företag som gör skillnad i samhället.

Skrivet av Ruth Brännvall, Founding partner Impact Invest

Video med Amy och TAP social:
https://drive.google.com/file/d/1zI1KhN5BaM0DD_7dhp39m0wAoaRp4E7T/view?usp=sharing